HemJag har sökt jobb länge och följt råd från Arbetsförmedlingen om vidareutbildning i ett påstått bristyrke. Likväl får jag inget arbete inom det nya yrket. AF väljer nu att dalta med mig via "coach", som om det vore CV:t utformning eller något annat som fattas. Trams!
Det är, helt enkelt, för många sökanden på varje arbete. Det är därför många av oss aldrig blir valda. Ibland är det inte ens erfarenhet, förmåga eller karaktär som står i fokus, men diskriminering p.g.a. ålder, att jag är svensk eller heterosexuell, eftersom arbetsgivare ibland skriver att de vill skapa "mångfald" och HBTQ.
Vissa kräver istället felfri svenska, men likväl får jag som är svensk aldrig de jobben heller. Det är naturligtvis galet helt oavsett hur vi diskrimineras.
Ibland verkar min långa arbetslöshet vara det som gör att jag inte får jobb. Det är fullkomligt befängt. Borde inte de som varit arbetslösa längst vara de som först får jobben först?
Jag låter inte denna medvetna diskriminering skapa hat till någon särskild grupp i samhället, men det övriga samhället skiter helt uppenbart i alla arbetslösa, helt oavsett grupp, samt vill genom fokus på grupp förmodligen enbart skapa splittring mellan oss arbetslösa för att kunna härska över oss.
100% av partierna i Riksdagen skiter i oss. De partier som säger att vi bör dela på jobben vägrar ändå inte regeringssamverkan med de partier som vägrar dela på jobben. Det finns i realiteten alltså ingen opposition som sätter ned foten mot eländet.
De osolidariska fackföreningarna bryr sig inte heller. De kräver inte solidariska arbetstidsförkortningar, men värnar istället medlemmarnas timmar. Därigenom skiter fackföreningarna i oss arbetslösa.
Majoriteten av folket som röstar, eller är medlemmar i fackföreningar, bryr sig alltså inte det minsta om oss arbetslösa, men vi kan istället få en massa skit om att vi inte vill arbeta men bara vill gå på bidrag. Detta är i de fall som jag undersökt ren lögn. Själv arbetar jag hellre 8, 6 eller 4 timmar per dag, än att bara få ca 4000kr i månaden från F-kassan och jag söker alla möjliga olika jobb som jag tror att jag skulle passa till.
De som bör bry sig om oss arbetslösa är alltså vi som är arbetslösa, samt de fåtalet andra som förstår vad solidaritet betyder och är villiga att hedra det ordet!
Kommer inte majoriteten bry sig så är jag rädd att helvetet kommer braka löst genom drogförsäljning, kriminalitet, självmord, masskjutningar och allt annat som hör till en havererad stat. Redan hör vi ropen skalla efter fler poliser och hårdare tag. Jag är rädd att de poliserna kommer få välriktade kulor i huvudet om den här idiotin fortsätter eskalera. Den här politiken är inte hållbar.
Jag som är arbetslös och diskriminerad på arbetsmarknaden kommer aldrig glömma ordet solidaritet. Det lovar jag er. Ni är alla mina bröder och systrar, helt oavsett er bakgrund.
Kritisera gärna mina påståenden! Jag tar inte illa upp. Jag kommer aldrig begå självmord. Jag tar mycket hellre livet av alla svinen i Riksdagen som håller oss alla arbetslösa utan inkomst, samt de som röstar för det.
Jag börjar så sakta misstänka att alla de där politikerna där inne är satanister för jag hoppas ibland innerligt att Vladimir Putin beordrar en missil att träffa Riksdagshuset. Därinne finns det nog ingen som inte är medskyldig till den höga arbetslösheten, tror inte jag.
Med tanke på resultatet är de dessutom extremt överbetalda, anser jag, så det skulle spara mycket pengar åt samhället att bli av med dem. Tag inte livet av er innan ni tagit livet av 10 svin! Lova mig det!
Det är, helt enkelt, för många sökanden på varje arbete. Det är därför många av oss aldrig blir valda. Ibland är det inte ens erfarenhet, förmåga eller karaktär som står i fokus, men diskriminering p.g.a. ålder, att jag är svensk eller heterosexuell, eftersom arbetsgivare ibland skriver att de vill skapa "mångfald" och HBTQ.
Vissa kräver istället felfri svenska, men likväl får jag som är svensk aldrig de jobben heller. Det är naturligtvis galet helt oavsett hur vi diskrimineras.
Ibland verkar min långa arbetslöshet vara det som gör att jag inte får jobb. Det är fullkomligt befängt. Borde inte de som varit arbetslösa längst vara de som först får jobben först?
Jag låter inte denna medvetna diskriminering skapa hat till någon särskild grupp i samhället, men det övriga samhället skiter helt uppenbart i alla arbetslösa, helt oavsett grupp, samt vill genom fokus på grupp förmodligen enbart skapa splittring mellan oss arbetslösa för att kunna härska över oss.
100% av partierna i Riksdagen skiter i oss. De partier som säger att vi bör dela på jobben vägrar ändå inte regeringssamverkan med de partier som vägrar dela på jobben. Det finns i realiteten alltså ingen opposition som sätter ned foten mot eländet.
De osolidariska fackföreningarna bryr sig inte heller. De kräver inte solidariska arbetstidsförkortningar, men värnar istället medlemmarnas timmar. Därigenom skiter fackföreningarna i oss arbetslösa.
Majoriteten av folket som röstar, eller är medlemmar i fackföreningar, bryr sig alltså inte det minsta om oss arbetslösa, men vi kan istället få en massa skit om att vi inte vill arbeta men bara vill gå på bidrag. Detta är i de fall som jag undersökt ren lögn. Själv arbetar jag hellre 8, 6 eller 4 timmar per dag, än att bara få ca 4000kr i månaden från F-kassan och jag söker alla möjliga olika jobb som jag tror att jag skulle passa till.
De som bör bry sig om oss arbetslösa är alltså vi som är arbetslösa, samt de fåtalet andra som förstår vad solidaritet betyder och är villiga att hedra det ordet!
Kommer inte majoriteten bry sig så är jag rädd att helvetet kommer braka löst genom drogförsäljning, kriminalitet, självmord, masskjutningar och allt annat som hör till en havererad stat. Redan hör vi ropen skalla efter fler poliser och hårdare tag. Jag är rädd att de poliserna kommer få välriktade kulor i huvudet om den här idiotin fortsätter eskalera. Den här politiken är inte hållbar.
Jag som är arbetslös och diskriminerad på arbetsmarknaden kommer aldrig glömma ordet solidaritet. Det lovar jag er. Ni är alla mina bröder och systrar, helt oavsett er bakgrund.
Kritisera gärna mina påståenden! Jag tar inte illa upp. Jag kommer aldrig begå självmord. Jag tar mycket hellre livet av alla svinen i Riksdagen som håller oss alla arbetslösa utan inkomst, samt de som röstar för det.
Jag börjar så sakta misstänka att alla de där politikerna där inne är satanister för jag hoppas ibland innerligt att Vladimir Putin beordrar en missil att träffa Riksdagshuset. Därinne finns det nog ingen som inte är medskyldig till den höga arbetslösheten, tror inte jag.
Med tanke på resultatet är de dessutom extremt överbetalda, anser jag, så det skulle spara mycket pengar åt samhället att bli av med dem. Tag inte livet av er innan ni tagit livet av 10 svin! Lova mig det!
